Ja vad ska man säga, bara en dag på 2012, i morgon blir det ett nytt år med nya utmaningar förväntningar på vad som komma skall Jag Sitter och funderar på vad som hänt mig detta 2012. Känns som att tiden går så himla fort. Tycker att det är svårt att komma ihåg allt som har hänt, men ska försöka.

Året började ju bra i alla fall, jag och mamma fyllde år i Jan, så vi hade lite kalas och det är ju alltid trevligt.

Sen så hade vi planerat en resa tillsammans med några vänner i Feb. Men då händer det som inte får hända, Frida ringer upp mig på fredagen innan och säger att farmor är jätte, jätte sjuk. Och att dem på hennes boende har sagt att nu handlar det bara om timmar. Så jag och Frida och mamma åker dit direkt och sitter och vakar över henne. Det va så hemskt att se någon man tycker om må så dåligt som hon gjorde. Hon led verkligen in i det sista. Det är en fruktansvärd sjukdom som man inte önskar sin VÄRSTA fiende. Kol är namnet. Ni rökare där ute jag fattar fan inte hur ni kan utsätta er för detta, för ni vill inte dö en sådan plågsam död som min farmor gjorde, Fy fan. Och det är väldigt hemskt att som nära anhörig veta att det va därför hon dog. Om det inte hade vart för kolen så hade hon levt minst 10 år till det är jag helt säker på. Hon dog på måndagen Vecka 9 glömmer aldrig den dagen. Vi har vakat hos farmor i 3 hela dagar, och hon låg bara och kved, va så fruktansvärt. Men runt lunch tid på måndagen somnade hon äntligen in, vår älskade lilla farmor. Som inte alltid har vart så lätt att ha göra med med. Men hon levde ju ett rätt så hårt liv själv. Hon blev ju ensam med pappa och va helt själv med honom till han va 5 år. Sen att han gick bort från oss alldeles för tidigt gjorde ju inte livet lättare för henne. Så nu äntligen fick ni återförenas i Nangijala, så som du har tjatat att få komma dit <3<3<3<3

Sen senare våren upptäcker jag att jag har 1 knöl i mitt vänstra bröst, jag tror inte att det är sant, mitt hjärta sluta att slå. Jag ringde upp en läkare och fick tillslut en tid på mammografi. Jag ringe själv upp först och prata med en ssk. Berätta för henne att jag har varit väldigt orolig och att jag hittat en knöl. Då sa hon så här till mig. Du lilla vännen. Du sa väl att du precis har fått barn?  Ja svarade jag. Sen har du mens också? Ja det klart att jag har svarade jag. Ja där har vi det sa SSk till mig. Brösten svullnar när ni ”unga tjejer” får mens. Du behöver inte oroa dig. Det är knappt några unga tjejer som får bröst cancer. Jag ringer då upp en läkare som jag känner och berättar för honom hur SSk har behandlat mig och så berätta jag för honom om mina problem. Han sa på direkten att hon har begått ett tjänstfel. Och att man inte får behandla någon så illa. Jag fick en tid på mammografin. Mamma blev med mig. Kommer aldrig att glömma när jag kom in i detta rum, fy fan.

Jag som har så himla små bröst fick för det första knappt in dom i den där jävla maskinen, fy fan va vidrigt ont det gjorde, det spruta tårar. Efter undersökningen sa hon som hade gjort undersökningen på mig att dom har hittat 3 st Tumörer i mitt högra bröst. Va säger jag? Ja Emma säger SSK vi vill gärna göra ett ultraljud på dig för att se vad det kan vara? Så dom gjorde ultraljud. Och efter det så fråga jag direkt såg det bra ut? Dom svarade inte. Efter en stund säger dom till mig. Emma vi måste ta vävnads prover på ditt bröst, för att sedan skicka i väg dom till ett labb. Fy fan!!!!!   För det första gjorde det så himla ont. Ni som har gjort det vet ju hur det går till, vill inte gå in närmare på det, men det va fan värre än att föda barn!

Efter att dom tagit proverna och fått på mig kläderna. Säger dom till mig. Nu kommer det dröja ungefär 3 veckor Emma, tills du får provsvaret. Då trodde jag verkligen att jag skulle dö.

Hela världen stannade upp. Hur ska jag göra nu. Vem ska ta hand om Wilma när jag dör. Matte klarar sig Alltid men Wilma. Och JAG, ska jag inte få följa Wilma genom åren. Ska jag inte få se henne leka med sina kompisar, lära sig cykla, börja skolan.. Ja ni förstår säkert hur mycket tankar som flög runt i min lilla skalle. Dom där 3 veckorna som vi vänta på svar kändes som 10 år. Kommer nästan inte ihåg som tur var, men det va fruktansvärt. Jag hann DÖ  10000000000000  under dom 3 V. Sen fick jag ett väldigt bra Samtal efter 3 V. Dom 3 st tumörerna som finns i mitt bröst är godartade, helt sjukt, JAG KOMMER INTE ATT DÖ!!!  Inte nu i alla fall. Helt otroligt viken lättnad!

Sen blev det lite jobbigt igen för då va det dags för begravning och boupptäckning. Men det gick rätt så bra än då måste jag säga.

Sen kom våren helt underbart! Wilma och Olle fyller år och allt är bra.

Sen var det ju sommar och semester. Vi tog det mest lugnt under sommaren. Låg vid plaskis och hade det bra. Gjorde några mindre utflykter bara. Sen blev det stor kalas hemma hos Mamma och Kurt. Kurt fyllde 65 år i Aug, då blev det 3 rättersmiddag. Det va grejer det J

Hösten har vart bra tycker jag. Jag gjorde ju en operation i November. Mitt högra ben, men det va inget allvarligt. Men blev ändå hemma 2 veckor. Under dessa veckor kunde jag inte göra så mycket. Men nu har jag kommit igång igen och det känns skönt.

Sen hade jag verkligen sett fram i mot julen. Har haft så mysigt hela december och förberett Wilma att tomten skall komma. Vi har bakat och slagit in julklappar. Men vad händer. Ja då blir jag sjuk på själva julafton. Magsjuk eller matförgiftad! Fy fan vad trött man blir. Så jag fick glatt stanna hemma och kolla på Kalle själv i år. Åhh vad jag tyckte synd om mig själv J

Men nu får vi göra nyårsafton till den bästa i stället, om jag nu inte blir sjuk igen J. Kommer att bli väldigt lugnt. Magnus, Camilla, Adom och Malin kommer över. Vi käkar 3 rättersmiddag och det är allt. Gutt att bara ta det lugnt. Ja i stora drag va det mitt 2012.  Hoppas lite på att 2013 blir lite bättre. Nog för att det har varit mycket bra också.

Gott nytt år till alla där ute.

Och en sak till. Till alla som tänker dricka och till er som dricker för mycket. Tänk på era barn. Dom tycker inte att det är särskilt trevligt när Vuxna är fulla. Så gör dom en tjänst, dra ner på alkoholen. Har aldrig riktigt förstått att det skall vara så jävla viktigt att dricka jämt. Eller så är det jag som är jordens tråk Kärring.  Och så en sak till FÖRÄLDRAR köp inte ut raketer till era barn! Köp inga alls. Tänk på vår miljö, våra djur. Och alla andra som faktiskt lider av  att det smäller. Lägg pengarana på något annat roligt J   Kyss   

Glömmer ALDRIG den helgen som Alva dog, va så himla hemskt :( Jag och Matte lånar med oss Alva ( mammas rottis) vi skulle åka upp till ånnaboda för att sova över i vindskydd över natten. Och efter som att Alva älskar att vara ute i skogen så var det självklart att hon skulle med. Hon hade vart dålig i några dagar, så då tyckte vi att hon behövde piggas upp lite. Vi åkte upp till Ånnaboda och vi hittar en riktigt mysig plats att vara på. Vi packar upp våra saker och fixar lite mat. vi märker att Alva blir sämre och sämre. Hon vill varken äta eller dricka :( Vi går och lägger oss och Alva lägger sig inne i Vindskyddet med mig. Jag vaknar kl 04.00 då märker jag att Alva är borta. Jag letar överallt och hittar inte henne. Jag grips av pannik, vart fan är hon??? Jag letar och letar. Efter ca: 10 min kommer hon ut från skogen, hon kommer fram mot mig, hon går som ett skadeskjutet rådjur. Det va så otäckt. Jag börjar gråta och vill att vi ringer mamma och Kurt. Nu förstår jag att Alva är riktigt sjuk! Matte tycker att vi ska vänta tills det bir morgon. Vi lägger oss igen för att försöka att somna om, men det går inte. Det kändes som att tiden stod stilla. Kl 08.30 ringer jag till mamma och Kurt och berättar vad som har hänt. Dom säger att dem kommer upp och hämtar henne för att sedan åka till Strömsholm. Vi försöker att få med oss Alva till bilen, men nu orkar hon inte ens gå, lilla Pluttan hon var så himla dålig. Jag sa till Matte att du måste bära henne hon orkar aldrig gå hela vägen till bilen. Men att bära en 40 Kg rottis 2 km är inte så lätt. Vet inte vad han fick krafter i från han bar nästan Alva hela vägen Sista biten lägger Alva sig och kvider på vägen. Jag lägger mig bredvid henne och kollar henne djupt in i ögonen och säger att vi ska gå till mamma, mamma är där borta. Då reser hon sig och drar en djup suck och går mot bilen där mamma och Kurt väntar. Det va som att hon verkligen förstod, hon fick kraft att gå den sista biten. När vi möter upp mamma och Kurt vid deras bil segnar Alva ihop framför bilen. Kurt lyfter in Alva till mamma som sitter i baksätet. Men dom hinner inte åka så långt. Dem hinner inte ens ner för Ånnaboda backen. Alva dör i bilen i mammas knä. Alva blev bara 4 år gammal. Det va så fruktansvärt. Hon va verkligen det bästa som hänt våran familj på väldig länge. Hon va familjens lilla bebis. Helt sjukt att en hund kan betyda så mycket som Alva faktiskt gjorde. Jag glömer dig aldrig Alva <3<3<3<3

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna glädjas åt nån annan hund. Men när mamma och kurt berätta att dom skulle åka ner till Gbg för att hämta Isa så blev jag faktiskt väldigt glad. Nu har det gått Ca 4 år sen Alva dog. Ingen kommer aldrig någonsin kunna ta din plats, men kommer ändå kunna glödjas åt ett nytt litet liv. Välkommen till familjen Isa  :)