Jag har funderat rätt mycket på sista tiden. Kommit fram till att folk tycker och tänker såå himla mycket hela tiden. Och det är ju faktiskt rätt så bra. Men tills en viss gräns tack!

Den senaste 9 månaderna har det ju skett en del förändringar i mitt liv. Jag gått ner 10 kg , jag har ändrat min kost, så att jag mår mycket bättre, tränar mer än vad jag har gjort tidigare.  Min magkatarr är helt borta. Jag är mycket piggare, har fått mycket tjockare hår. Jag är den glada spralliga tjej som inte har vart på ett bra tag. Nu Är Emma tillbaka lixom :)  Har fått höra från jätte många som jag inte har träffat på länge att jag har vart såå duktig och många tycker att jag har vart en kämpe som fixat detta. Det tackar jag för. Det är ju roligt att jag kan inspirera så många där ute J

Sen finns det en viss grupp där ute som jag har väldigt svårt att förstå mig på. Det är då en del människor hela tiden påpekar hur man ser ut, vad man har på sig, hur man är sminkad, hur jag ser ut i håret, vad jag äter, hur jag tränar.  SNÄLLA lägg ner!

Hur orkar folk bry sig så mycket om andra? Får oftast frågan. Varför tränar du så mycket, du om är så himla smal. Åhh vad mager du är Emma, när ska du sluta med dem här dumheterna. När ska du börja äta ordentligt? Ska du inte ha en kaka, du som är så himla smal. Du behöver allt äta upp dig lite. För det första är jag inte mager, utom alldeles lagom i kroppen. Är en vanlig medelmotta!

Kan ni inte bara förstå att vi lever på helt olika sätt. Jag lever som jag gör för att jag mår bra av detta. Jag blir glad av att ta hand om min kropp. Jag blir pigg, mår bättre, har aldrig ont i magen, slutat att tappa hår. Sover bättre på nätterna och så vidare. Jag älskar att träna blir en gladare person helt enkelt när jag får göra det. Det är min livsstil. Precis som du/ ni har er…..

Tänk om jag skulle påpeka till någon som var kraftigt överviktig hela dagarna, påpeka hur den ser ut. Oj vad du ser trött ut i dag. Ska du verkligen äta denna macka, du som är så tjock.  Ska ni verkligen äta kaka i dag? Ska du ha dem där byxorna, tycker att du ser lite rund ut i dem . Oj vad du ser sliten ut, har du sovit dåligt? När ska du börja springa, när ska du börja träna?  När ska du /ni sluta röka?  Ska du dricka så där mycket som du gör, det är inte hälsosamt………   Jag kan tycka och tänka en jävla massa om folk. Men det behåller jag för mig själv… 

Vad får folk att tro att dem hela tiden kan ha olika åsikter hur andra folk lever sitt liv. Är dem så bittra att dem inte kan förändra deras egna liv, så att dem måste ha åsikter om andras hela tiden.

Sen kommer man till den svenska avundsjukan, fattar inte. Ibland skäms jag för att vara svensk. Ska man inte få höra när man gjort något bra? Nej i stället går folk runt och tycker och tänker en massa och är avundsjuka .Det måste ju vara de det  handla om ? Jag blir jätte inspirerad när jag ser hur folk förändrar sina liv. Kanske lever i ett missbruk av något slag, lever i en relation som inte är bra. Folk som ändrar sina liv genom att börja träna och äta bra, ser väldigt stora förändringar på kort tid.  Att folk faktiskt har mod att förändra sitt liv. Även om vägen dit kan vara rätt lång och vara väldigt jobbig. Allt går, bara man vill. Såååå snälla!!! Sluta tyck och tänk så  mycket. Sluta att bry er om hur andra lever sina liv. Gör något åt era liv i stället!  Det är väl bra att folk bryr sig om dem är oroliga om dem har befogenheter till detta.  Men att få höra dagligen på hur folk påpekar hur man ser ut är jätte jobbigt i längden! 

Jag tänker bara på hur jobbigt det måste vara att gå runt och inte ha något annat att fundera över än hur andra människor ser ut och hur andra människor är. Så nu är jag ytterligare 10 kg lättare när jag har fått ur mig detta som jag länge har velat säga!!!!

Ha en bra dag!!!     Hej!

Kollade på Sofias änglar i går. Det handlade om en man som förlorade sin fru och deras barn förlorade deras mamma väldigt plötsligt. Det är nästan helt ofattbart hur man kan överleva detta traumatiska drama. Hur kan man försörja 3 st barn när man själv går igenom en väldigt tuff sorg????

Då slog det mig att min kära mamma har gått igenom samma skit som han går igenom. Hon blev lämnad med sina tre barn när hon var 28 år gammal. Frida var 7 år, jag var 5 år och min bror va bara 9 månader. När man kollar på det så tycker man att det är så hemskt, och fattar inte hur folk överlever. Men det gör man trots allt. Det gjorde min mamma, det gjorde vi!

Vägen hit, tills i dag har inte varit helt lätt varken för min mamma eller för mig och mina syskon .

Sen funderar man mycket på varför måste det hända så här hemska saker. Varför ska man förlora någon man älskar, vem bestämmer att 3 st barn ska förlora en förälder? Är det bestämt innan vi föds, hur livet ska bli? Eller bara blir det så?

Varför ska barn  få växa upp utan sin mamma eller pappa, det är en svår fråga. Gör man något fel i livet som gör att man förtjänar att det ska hända hemska saker? Så kan det väl ändå inte vara?

Det fick en att minnas i alla fall på tiden som jag var liten. Att förlora en pappa när man är 5 år gammal är svårare än vad man tror. Men det är en kris som man måste gå igenom hur svårt det än är. Och ge ALDRIG upp, det finns alltid någon som behöver dig!  Ta hand om varandra, bråka inte för små saker. Man vet aldrig hur länge man har varandra! Lär dig livets svåra gåta Älska, Glömma och förlåta <3<3<3

Man är starkare än vad men tror . Stor kram till alla därute!!!!