Glömmer ALDRIG den helgen som Alva dog, va så himla hemskt :( Jag och Matte lånar med oss Alva ( mammas rottis) vi skulle åka upp till ånnaboda för att sova över i vindskydd över natten. Och efter som att Alva älskar att vara ute i skogen så var det självklart att hon skulle med. Hon hade vart dålig i några dagar, så då tyckte vi att hon behövde piggas upp lite. Vi åkte upp till Ånnaboda och vi hittar en riktigt mysig plats att vara på. Vi packar upp våra saker och fixar lite mat. vi märker att Alva blir sämre och sämre. Hon vill varken äta eller dricka :( Vi går och lägger oss och Alva lägger sig inne i Vindskyddet med mig. Jag vaknar kl 04.00 då märker jag att Alva är borta. Jag letar överallt och hittar inte henne. Jag grips av pannik, vart fan är hon??? Jag letar och letar. Efter ca: 10 min kommer hon ut från skogen, hon kommer fram mot mig, hon går som ett skadeskjutet rådjur. Det va så otäckt. Jag börjar gråta och vill att vi ringer mamma och Kurt. Nu förstår jag att Alva är riktigt sjuk! Matte tycker att vi ska vänta tills det bir morgon. Vi lägger oss igen för att försöka att somna om, men det går inte. Det kändes som att tiden stod stilla. Kl 08.30 ringer jag till mamma och Kurt och berättar vad som har hänt. Dom säger att dem kommer upp och hämtar henne för att sedan åka till Strömsholm. Vi försöker att få med oss Alva till bilen, men nu orkar hon inte ens gå, lilla Pluttan hon var så himla dålig. Jag sa till Matte att du måste bära henne hon orkar aldrig gå hela vägen till bilen. Men att bära en 40 Kg rottis 2 km är inte så lätt. Vet inte vad han fick krafter i från han bar nästan Alva hela vägen Sista biten lägger Alva sig och kvider på vägen. Jag lägger mig bredvid henne och kollar henne djupt in i ögonen och säger att vi ska gå till mamma, mamma är där borta. Då reser hon sig och drar en djup suck och går mot bilen där mamma och Kurt väntar. Det va som att hon verkligen förstod, hon fick kraft att gå den sista biten. När vi möter upp mamma och Kurt vid deras bil segnar Alva ihop framför bilen. Kurt lyfter in Alva till mamma som sitter i baksätet. Men dom hinner inte åka så långt. Dem hinner inte ens ner för Ånnaboda backen. Alva dör i bilen i mammas knä. Alva blev bara 4 år gammal. Det va så fruktansvärt. Hon va verkligen det bästa som hänt våran familj på väldig länge. Hon va familjens lilla bebis. Helt sjukt att en hund kan betyda så mycket som Alva faktiskt gjorde. Jag glömer dig aldrig Alva <3<3<3<3

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna glädjas åt nån annan hund. Men när mamma och kurt berätta att dom skulle åka ner till Gbg för att hämta Isa så blev jag faktiskt väldigt glad. Nu har det gått Ca 4 år sen Alva dog. Ingen kommer aldrig någonsin kunna ta din plats, men kommer ändå kunna glödjas åt ett nytt litet liv. Välkommen till familjen Isa  :)