Kollade på Sofias änglar i går. Det handlade om en man som förlorade sin fru och deras barn förlorade deras mamma väldigt plötsligt. Det är nästan helt ofattbart hur man kan överleva detta traumatiska drama. Hur kan man försörja 3 st barn när man själv går igenom en väldigt tuff sorg????

Då slog det mig att min kära mamma har gått igenom samma skit som han går igenom. Hon blev lämnad med sina tre barn när hon var 28 år gammal. Frida var 7 år, jag var 5 år och min bror va bara 9 månader. När man kollar på det så tycker man att det är så hemskt, och fattar inte hur folk överlever. Men det gör man trots allt. Det gjorde min mamma, det gjorde vi!

Vägen hit, tills i dag har inte varit helt lätt varken för min mamma eller för mig och mina syskon .

Sen funderar man mycket på varför måste det hända så här hemska saker. Varför ska man förlora någon man älskar, vem bestämmer att 3 st barn ska förlora en förälder? Är det bestämt innan vi föds, hur livet ska bli? Eller bara blir det så?

Varför ska barn  få växa upp utan sin mamma eller pappa, det är en svår fråga. Gör man något fel i livet som gör att man förtjänar att det ska hända hemska saker? Så kan det väl ändå inte vara?

Det fick en att minnas i alla fall på tiden som jag var liten. Att förlora en pappa när man är 5 år gammal är svårare än vad man tror. Men det är en kris som man måste gå igenom hur svårt det än är. Och ge ALDRIG upp, det finns alltid någon som behöver dig!  Ta hand om varandra, bråka inte för små saker. Man vet aldrig hur länge man har varandra! Lär dig livets svåra gåta Älska, Glömma och förlåta <3<3<3

Man är starkare än vad men tror . Stor kram till alla därute!!!!