Utveckling
Jag är så glad att jag tog chansen och tack för att du gav mig denna. Jag tänker tillbaka på tiden när jag va tonåring och strax efter jag hade tagit studenten hur osäker jag va på livet och mig själv. Jag va en helt annan person då än vad jag är nu. Är roligt att se denna utveckling från då till nu. Se hur man utvecklas samtidigt som att vissa står kvar på samma ställe som alltid och vågar inte riktigt ta klivet att gå vidare pröva något annat/göra något annat För 8 år sedan skulle jag ha sagt det går aldrig, jag vill inte, jag vågar inte! Och tyckt att man har det bra som man har det och kanske inte ens har känt efter ordentligt vad det är man vill.
Man utvecklas hela tiden egentligen, men jag tänkte inte på det tidigare. man blir liksom lite hemma blind och lat/bekväm. Man måste bara våga göra saker som är lite otäcka och skrämande.
Jag förändrades en hel del då jag blev mamma, jag blev mycket tryggare i mig själv, va inte lika rädd för saker som jag va tidigare. Gled lite på en räkmacka innan. Lät andra göra saker åt mig när jag då tyckte att något va lite otäckt eller när jag inte trodde att jag klarade av det. Tyckte att de va jobbigt att ta tag i vissa saker både på jobbet och i privat livet. Sket i saker som egentligen va väldigt viktiga i livet innan jag fick Wilma.
Tänk hur lätt det är att komma in i ett mönster och hur svårt det är att bryta detta mönster.
Roligt att se en förändring, alla brukar bara prata om att man förändras till utseendet , lite tråkigt egentligen om man tänker efter. Jag tycker i alla fall att det är väldigt spännande att se hur folk utvecklas runt omkring och inte bara till utseendet.
Jag skulle inte vilja gå runt och vara bitter på allt och alla hela tiden. Om man är bitter och arg och trött, gnäller på allt och alla. Stanna upp och fundera på vad det egentligen är som är jobbigt. För det är mycket roligare att vara glad och nöjd än att gå runt att vara arg och bitter. Jag har själv varit en Ior.
Efter sol kommer regn *Ler*
Kommentarer
Trackback
